Den som gapar efter mycket...

Jag lämnade in min knapplösa mobil på lagning idag. Det var med sorg jag lämnade den ifrån mig. Nä, så jobbigt var det inte. Men det blev jobbigt när han sa att det skulle ta två veckor innan den är klar och gav mig en gammal tegelsten som ersättningsmobil. Jag hade tänkt att jag skulle få låna nån flashig sak, men nej. Det började med att han frågade om jag hade nån gammal mobil som jag kunde använda under tiden min nya blev lagad. Nej, ljög jag. (Man ska inte ljuga, man vinner aldrig nåt på det. Har jag lärt mig idag.) Så Expertkillen började rota i nån låda och plocka upp mobiler. Först tog han fram nån vikbar sak. Kul, tänkte jag, jag har aldrig haft en mobil som man kan vika, och den såg någorlunda ny ut. Men den åkte tillbaka ner i lådan ganska snabbt. Istället tog han fram en ganska gammal sak, men i alla fall nyare än den gamla jag redan har. Men den åkte också tillbaka ner i lådan. Han höll på och fipplade med batterierna så jag antar att det föll på att de inte var laddade.
Det hela slutade i alla fall med att jag fick låna en sån gammal mobil som jag redan har hemma, den jag i början ljög om att jag inte hade. Hela grejen med att jag köpte ny mobil för några månader sen var ju att jag inte ville ha en sån där gammal mobil längre. Jag ville bara kasta den i huvudet på honom och säga att jag vill ha nåt roligare, att jag inte behöver den eftersom jag redan har en likadan hemma. Men det kunde jag ju inte, då hade jag varit tvungen att erkänna att jag hade ljugit. Och han hade nog fått ganska ont i huvudet, för det är som sagt en tegelsten.