Söndag!

Söndagar är så sköna! Man kan göra ingenting med gott samvete. Det är min plan för dagen, göra ingenting alltså. Hade kanske tänkt plugga lite, men jag kom på att jag lånat ut de få böcker jag har. Så då har jag ju en bra anledning till att inte plugga. Skulle ju i och för sig kunna gå och hämta böckerna, men nää.

Jag har lämnat in Gröna Faran på lagning, vilket jag har tänkt göra i mer än ett år nu. Men nu gick det inte längre, det gnisslade om nåt så alla vände sig om efter mig så fort jag susade fram på gatorna. Varför är det så svårt att få saker gjorda? Tog mig bara två år att köpa lysen till den, men nu är det också gjort. Jag blir nästan lite stolt över mig själv, hehe.

Paris var så bra, det var 20 grader varmt några dagar och jag satt i solen på uteserveringar och njöt. Vi åt och promenerade och åt och promenerade och åt. Det hela började dock med att jag glömde mitt pass. Så klart. Satt på bussen ner till centralen, skulle åka hem till Strängnäs för att vara där nån dag innan det var dags för Paris. När jag ska hoppa av bussen kommer jag på att passet ligger kvar hemma nånstans. Hade inte haft en tanke på det. Pappa ringer precis och jag säger att jag glömt passet. Han tvingar mig att stanna en taxi för att försöka hinna hem och hämta passet och sen åka tillbaka till centralen och hinna med tåget. Jag har 20 minuter på mig och det är jobbigt mycket eftermiddagstrafik. Jag inser att det inte kommer gå, men man ska ju göra som pappa säger... En halvtimma senare står jag på centralen 300 taxikronor fattigare och är sur. Tåget har gått. Men jag har mitt pass. Köper en ny tågbiljett och hänger på centralen i två timmar tills nästa tåg går. Elin kommer förbi och vi festar loss med en Burger King-måltid. Det finns en sak, EN SAK, man inte får glömma när man ska ut och resa. Passet. Allt annat kan köpas för pengar. Självklart glömmer jag passet. Aja, det gick ju bra till slut. Men det blir roligare. Morgonen vi ska åka till Paris sitter familjen och äter frukost, vi ska ge oss av om en timma. Då kläcker min bror ur sig att han kvällen innan upptäckte att hans pass gick ut i somras. Mina föräldrar får spel och undrar vad det är för fel på mig och min bror och frågar om vi har nåt emot pass. (Till saken hör att förra gången vi var ute och reste ihop så hade jag också glömt passet och var tvungen att göra ett provisoriskt.) Så vi får snabbt äta upp vår frukost och åka tidigare till flygplatsen så att brorsan kan göra ett provisoriskt pass. Det kostar att vara glömsk. Min glömska kostade sammanlagt 500 kr och brorsans 1000 kr. Men vi kom iväg till slut. Och ingen glömde nåt i Paris, vi kom hem i gott skick.

Over and out.

P A R I S

Palais
Avenues
Rafraîchissements
Inégalable
Superbe

À bientôt!

I-landsproblem

Jag satt på bussen idag på väg ner på stan. Ville lyssna lite på musik under tiden. Tog upp mp3-spelaren ur väskan och började försöka reda ut sladdtrasslet. Det gick så klart, men när jag väl hade rett ut trasslet så var jag ju redan nere på stan. Jäklar så irriterad jag blev. I-landsproblem. Man ska ju vara glad för att man har en mp3-spelare och att man har råd att åka buss ner på stan när man faktiskt skulle kunna cykla på fem minuter. Funderade nån sekund på om jag skulle fortsätta ut på Hisingen med bussen bara för att hinna sitta ner och lyssna i lugn och ro. Men jag ändrade mig snabbt, vem vill vara på Hisingen liksom...?

Köpte en tröja på stan, den luddar. Också ett i-landsproblem. Jag ska vara glad att jag har råd att köpa kläder. Jobbade till kl 3 igår natt, vilket jag har beklagat mig över hela dagen. Jag ska vara glad att jag har ett jobb (eller två faktiskt). Nu tycker jag att det är jobbigt att jag måste laga middag. Jag ska vara glad att jag har mat i kylen.

Äh, jag låter som nån jäkla moralkärring nu. Såna som jag inte tycker om. Jag får faktiskt klaga hur mycket jag vill. Det är bara lite kul när man kommer på sig själv klaga över fåniga saker, man kan ju skratta åt det. Men nån borde absolut uppfinna ett par trasselfria hörlurar (och ja, jag känner till att det finns trådlösa såna, men jag har inte lust att se ut som nån modern tekniknisse).

För er som undrar så har jag kommit ur mina boots. De har töjt lite på sig, så det är inte lika jobbigt längre att få av sig dem. Så det generösa erbjudandet om att bo här gäller inte längre (det är ju såå många som har velat ställa upp...).