I-landsproblem

Jag satt på bussen idag på väg ner på stan. Ville lyssna lite på musik under tiden. Tog upp mp3-spelaren ur väskan och började försöka reda ut sladdtrasslet. Det gick så klart, men när jag väl hade rett ut trasslet så var jag ju redan nere på stan. Jäklar så irriterad jag blev. I-landsproblem. Man ska ju vara glad för att man har en mp3-spelare och att man har råd att åka buss ner på stan när man faktiskt skulle kunna cykla på fem minuter. Funderade nån sekund på om jag skulle fortsätta ut på Hisingen med bussen bara för att hinna sitta ner och lyssna i lugn och ro. Men jag ändrade mig snabbt, vem vill vara på Hisingen liksom...?

Köpte en tröja på stan, den luddar. Också ett i-landsproblem. Jag ska vara glad att jag har råd att köpa kläder. Jobbade till kl 3 igår natt, vilket jag har beklagat mig över hela dagen. Jag ska vara glad att jag har ett jobb (eller två faktiskt). Nu tycker jag att det är jobbigt att jag måste laga middag. Jag ska vara glad att jag har mat i kylen.

Äh, jag låter som nån jäkla moralkärring nu. Såna som jag inte tycker om. Jag får faktiskt klaga hur mycket jag vill. Det är bara lite kul när man kommer på sig själv klaga över fåniga saker, man kan ju skratta åt det. Men nån borde absolut uppfinna ett par trasselfria hörlurar (och ja, jag känner till att det finns trådlösa såna, men jag har inte lust att se ut som nån modern tekniknisse).

För er som undrar så har jag kommit ur mina boots. De har töjt lite på sig, så det är inte lika jobbigt längre att få av sig dem. Så det generösa erbjudandet om att bo här gäller inte längre (det är ju såå många som har velat ställa upp...).