Skivor

Det är så synd när man lyssnar sönder skivor. Nu har jag lyssnat på Bloc Party om och om igen varje dag i mer än en vecka. Den är bra, men nu har jag ju tröttnat på den och kommer inte kunna lyssna på den igen på månader. Jag gör ofta så med skivor. Men det positiva är att jag blir så glad när jag lyssnar på den igen om några månader och kommer ihåg hur mycket jag tycker om den.

Jag hatar brända skivor. De står i min CD-hylla och stirrar ont på mig. Jag vill ha den riktiga skivan med omslag och allt (eller hur Anne Mari?). Min räddning är att jag tänker att när jag blir rik så ska jag byta ut mina brända skivor mot de riktiga. De är i och för inte så många så jag skulle ju kunna byta ut en skiva lite då och då så skulle jag kanske nästa år vara av med alla mina brända skivor. Men om jag bestämmer mig för att köpa en skiva så är det ju mycket roligare att köpa en som jag inte har. Undrar vad nästa köp ska bli. Det är sånt jag kan fundera på när jag ska sova. Eller när jag sitter på föreläsning. Eller så sitter jag och längtar hem till nån särskild skiva eller låt.

Alla borde ha en skiva med Jimi Hendrix.