Skoj när man har feber

Min feber...från att ha varit 39,5 på dagen störtdyker den ner till 35,8 på kvällen - efter en mix av Ipren och Alvedon ska tilläggas. Jaha, tänkte jag. Då kommer jag inte att svettas ihjäl alltså, jag kommer att frysa ihjäl inatt. Men jag överlevde natten, som synes. Och nu är jag uppe i "behagliga" 38,5. Sådär så att man svettas och fryser om vartannat.

Jag klarar inte av att ligga stilla i sängen hela dagen, jag blir så rastlös. Mest för att jag vet att jag inte borde göra annat än att ligga i sängen. Så vad jag roar mig med (förutom att telefonterrorisera min familj) är att surfa runt på Internet. Hittar lite skoj grejer som kan underhålla mig nån minut. De flesta av er har säkert redan sett och läst allt det här, för jag brukar knappast vara först med sånt här. Men för er som inte gjort det och kanske också sitter hemma med feber:

www.sapnet.se


"The Evolution of Dance":




Såna här kaxiga barn ska jag också ha:

http://www.tjuvlyssnat.se/stockholm/ett-modernare-tack-for-korven-froken

Feber

Jag har blivit lurad av sommaren...den spelade mig ett spratt genom att låtsas att den var här på riktigt. Jag klädde mig därefter och resultatet blev feber. Så nu sitter jag här och har så tråkigt att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Och mina kompisar är på väg ut till Brännö för att fira in våren. Tanken var ju att jag skulle vara med där, jag har fixat och donat med festen och sett framemot den. Tacken för det blev alltså feber lagom till festdagen...skit.

Mås-te so-va

Försöker hålla mig vaken på olika sätt. Kan inte sätta mig framför TV:n nu, för då somnar jag. Och jag får inte somna redan halv tio. Då kommer jag vakna fem imorgon och det är så tråkigt. Har ingen aning om vad jag ska skriva här, men nåt måste jag göra för att hålla mig vaken...

Äh, jag går väl och lägger mig ändå. Gonatt!

Jag bloggar bara för att jag inte vill plugga...

Konsert igår och det blev inte så bra som jag hade hoppats... Timbuktu hade med sig Damn! och den kombinationen för mig betyder en timma med röj. Men så blev det inte, det blev nästan segt. Konserten var i och för sig helt okej, men inte alls som jag hade förväntat mig. Men man ska ju aldrig gå på konsert med höga förväntningar, bedömningen blir ju lite orättvis. Kanske berodde segheten lite på mig också, onsdagens festande gick liksom ut över torsdagen... Anne Mari firade 26 år och bjöd på korv med bröd och god chokladkaka! En skoj och mysig kväll.

Jag har för övrigt kommit fram till att jag är cyniker. Jag brukar kalla mig för realist, men det är nog bara en fin omskrivning för cyniker. Å andra sidan är jag optimistisk, så en cynisk optimist eller optimistisk cyniker är nog en bättre beskrivning av mig. Och så tycker jag att cynism är väldigt kul, min humor. Finns ju inget roligare än bittra människor - dock skrattar man åt dem, inte med dem. Men bitter är jag i alla fall inte!
Hur kom jag fram till detta? Jo, sitter och läser om rehabilitering. Och letar efter kryphål i böckerna för att säga upp människor istället för att rehabilitera. Cyniskt... Jag har helt missförstått syftet med denna kurs.

Jag behöver rehabilitering av min axel, nån nerv eller nåt är i kläm. Ont gör det hur som helst.

Fick tillbaka en godkänd tenta i personalekonomi, hade varit såå tråkigt att behöva göra om den. Så nåt måste ju Mr Polotröja & Co ha bankat in i huvudet på mig. Eller nej, ingen cred till dem faktiskt. Den går till mig och mitt pluggargäng.
Nu läser vi arbetsmiljörätt med Herr "Jag-kan-prata-i-timmar-utan-att-komma-fram-till-nåt-vettigt-överhuvudtaget". Jag tror på riktigt att Handels skickar över sina allra sämsta föreläsare till oss "flum-flummare" på sociologen, vi är nog inte så prioriterade på andra sidan gatan... Men en dag ska vi mötas ute i den riktiga världen och då får vi väl se vem som egentligen är flum. De som tror på siffror eller de som tror på människor?

Ensam - lonely eller alone?

Jag känner mig aldrig så ledsamt ensam som en söndag morgon när jag måste gå upp kl sju för att vara på jobbet kl åtta. Det är mörkt, det regnar (most probably...), inte ett ljud från grannarna hörs och jag vill bara somna om. Jag cyklar genom stan och det enda tecknet på liv är allt skräp på Avenyn från lördagens festande och jag blir överdrivet glad när jag ser den lilla sopbilen köra fram över trottoarerna för att sopa upp krossat glas och bankomatlappar - jag är inte den enda som som varit tvungen att stiga upp tidigt.

Ensamhetskänslan försvinner dock ganska fort när folket ramlar in genom dörrarna till caféet för att bota baksmällan med en latte medan jag måste springa benen av mig. Då önskar jag mest av allt att jag fick gå hem och sitta själv i min ensamhet...

Sova vs. Äta

För trött för att äta, för hungrig för att sova. What to do? Detta händer mig alltför ofta...det värsta är när jag ändå går och lägger mig och tror att jag ska kunna somna ifrån hungern. Det brukar oftast sluta med att jag måste gå upp och göra mig nåt att äta, vilket gör mig pigg. Så då är jag mätt men pigg. Det är då jag går igenom mina sopor och försöker hitta nån gammal tidning med korsord eller sudokus. Man är ju inte så skärpt kl ett på natten, så jag somnar snart av tristess när jag inte klarar att få in en endaste bokstav eller siffra i rutorna.

Planering. Jag tycker inte om att planera saker, jag vill att de bara ska hända när jag vill att de ska hända. Jag blir stressad när folk börjar fråga om jag inte ska åka hem över påsk. Ehh, jo det kanske jag ska, det kan jag väl inte bestämma än? Det är väl ändå en månad kvar tills dess. Eller? Insåg just att jag faktiskt inte vet när påsk är i år. Men snart, kan jag gissa. Såg att de har börjat plocka fram påskpynt på Åhléns. Men i och för sig, om de är lika tidiga med det som med julpyntet så är väl årets påsk ungefär år 2010... De kan väl lika gärna ha julpyntet, påskpyntet, midsommarstängerna, kräftskivehattarna och Halloweengrejerna framme året runt?? Gula kycklingar med tomteluva, midsommarstänger klädda med urgröpta pumpor, julgran med kräftskivehatt i toppen...

Måste planera när jag ska jobba nästa vecka och lämna en lapp om det på caféet. Förra veckan lämnade förvirrade Lisa sin handlingslista i schemapärmen istället för lappen med dagar jag kunde jobba. Jag blev lite smått förvånad när jag kom hem och hittade schemalappen i fickan. Hade ju dessutom glömt hälften jag skulle handla...varför skriva en handlingslista när jag inte ens kan komma ihåg att jag har en sån med mig? Hade jag gjort det så hade jag ju lite tidigare upptäckt att jag hade lämnat fel lapp på jobbet.

Har ju varit i Åre, mer än en månad sen men här är i alla fall en bild:

Har varit på konsert med Tingsek:

Dags för uppdatering

Hela den här veckan har varit som en enda lång dag. Alla dagar är likadana; jag vaknar alldeles för tidigt, går till 7 Eleven och köper en kaffe, går till skolan för att plugga, räknar ner tiden till lunchpaus, går på lunch, fortsätter plugga, går hem och sover. Nu är det bara en sådan vecka till, sen kanske livet kan börja igen. Och då är det inte länge kvar till Åre. Ska bli jäkligt skoj.

Hade i alla fall ett bra jullov, åkte hem till päronen och gjorde i stort sett ingenting. Har nog inte varit så avslappnad sen sommaren. Nyår var kul och juldagen var dimmig, ungefär såhär(...):


Ska säga upp ett av mina jobb imorgon. Jag blir nervös, så jobbigt att göra sånt. Man känner ju sig så skyldig. Undrar då hur man kommer känna sig när man börjar jobba på riktigt och det i ens arbetsuppgifter kommer ingå att säga upp andra. Måste ju vara ännu värre...man kanske kan delegera bort såna arbetsuppgifter, hehe.

Har skaffat mig MySpace: www.myspace.com/lisanyberg. Nu måste jag bara lära känna några fler med MySpace än de enda tre jag känner just nu. Det är så där roligt som allt nytt är i början, t ex som med den här bloggen. Blev ju en del bloggande i början, men det liksom planade ut under tiden...