Jag bloggar bara för att jag inte vill plugga...

Konsert igår och det blev inte så bra som jag hade hoppats... Timbuktu hade med sig Damn! och den kombinationen för mig betyder en timma med röj. Men så blev det inte, det blev nästan segt. Konserten var i och för sig helt okej, men inte alls som jag hade förväntat mig. Men man ska ju aldrig gå på konsert med höga förväntningar, bedömningen blir ju lite orättvis. Kanske berodde segheten lite på mig också, onsdagens festande gick liksom ut över torsdagen... Anne Mari firade 26 år och bjöd på korv med bröd och god chokladkaka! En skoj och mysig kväll.

Jag har för övrigt kommit fram till att jag är cyniker. Jag brukar kalla mig för realist, men det är nog bara en fin omskrivning för cyniker. Å andra sidan är jag optimistisk, så en cynisk optimist eller optimistisk cyniker är nog en bättre beskrivning av mig. Och så tycker jag att cynism är väldigt kul, min humor. Finns ju inget roligare än bittra människor - dock skrattar man åt dem, inte med dem. Men bitter är jag i alla fall inte!
Hur kom jag fram till detta? Jo, sitter och läser om rehabilitering. Och letar efter kryphål i böckerna för att säga upp människor istället för att rehabilitera. Cyniskt... Jag har helt missförstått syftet med denna kurs.

Jag behöver rehabilitering av min axel, nån nerv eller nåt är i kläm. Ont gör det hur som helst.

Fick tillbaka en godkänd tenta i personalekonomi, hade varit såå tråkigt att behöva göra om den. Så nåt måste ju Mr Polotröja & Co ha bankat in i huvudet på mig. Eller nej, ingen cred till dem faktiskt. Den går till mig och mitt pluggargäng.
Nu läser vi arbetsmiljörätt med Herr "Jag-kan-prata-i-timmar-utan-att-komma-fram-till-nåt-vettigt-överhuvudtaget". Jag tror på riktigt att Handels skickar över sina allra sämsta föreläsare till oss "flum-flummare" på sociologen, vi är nog inte så prioriterade på andra sidan gatan... Men en dag ska vi mötas ute i den riktiga världen och då får vi väl se vem som egentligen är flum. De som tror på siffror eller de som tror på människor?